Klädbranschens väg leder oss mot ett ohållbart samhälle

Klädbranschen sägs ibland vara den industri med näst mest miljöpåverkan, efter oljebran­­­­­­­­­­schen, med dess vattenrika­ och kemikaliekrävande processer. Företagen använder sig av fula knep för att tillverka kläder utan kvalitet, vars livslängd kan beskrivas som en relativt rak väg från affären ner i papperskorgen.

 

Majoriteten av världens bomull, som främst används i klädindustrin, odlas i varma torra områden och är en av de mest vattenkrävande grödorna som finns. Ett par jeans kräver totalt 11 000 liter vatten vid tillverkning, vilket är ungefär lika mycket som en genomsnittlig svensk använder i hushållet under två månader. Bomullen odlas dessutom i områden där brist på sötvatten råder och konstbevattning är därför nödvändigt. Konstbevattningen påverkar i sin tur sötvattnets kretslopp och dess ekosystem. Vi i Sverige har svårt att förstå att det här är ett så stort problem då vi själva har tillgång till rent och bra vatten. Trots det saknar över en miljard människor världen över rent vatten överhuvudtaget och konstbevattningen sker där många av dessa människor lever.

Det är inte bara stora mängder vatten som bomullsodlingarna kräver. Dessa odlingar utgör 2.5 % av världens jordbruksmark, vilket kan ses som en liten siffra till en början men som blir mer gedigen i det faktum att samma odlingar står för 10 % av jordens totala kemikalieanvändning och kräver 25 % av världens insektsbekämpningsmedel för givande skördar. Användningen av kemiska bekämpningsmedel ger konsekvenser likt föroreningar i närliggande område och vatten nedströms, minskad biologisk mångfald och förluster av naturliga ekosystem, samt sjukdomar och dödlighet bland jordbrukarna som dagligen exponeras för kemikalierna.

Bomullsodlingarna jobbar alltså motströms några av de globala målens delmål, däribland delmål 3: Hälsa och välbefinnande, specifikt punkt 3:9: “Till 2030 väsentligt minska antalet döds- och sjukdomsfall till följd av skadliga kemikalier”. En negativ utveckling gäller även delmål 6: Rent vatten och sanitet i punkterna 6:3: “Till 2030 förbättra vattenkvaliteten genom att [bl.a.] minska föroreningar” och 6:6: “Senast 2020 skydda och återställa de vattenrelaterade ekosystemen”, samt delmål 15: Ekosystem och biologisk mångfald gällande punkt 15:5: “Vidta omedelbara och betydande åtgärder för att minska förstörelsen av naturliga livsmiljöer [och] hejda förlusten av biologisk mångfald”.

Livslängden för klädesplagg är idag ytterst kortvariga, och många klädföretag tillverkar medvetet kläder utan kvalité och hållbarhet, enbart för egen ekonomisk vinning. Kläder blir snabbt omoderna och om de slits ut snabbt kommer kunderna tillbaka för att köpa nya kläder redan till nästa säsong, vilket leder till ökad överkonsumtion. Ett fult knep företagen använder sig av är att kombinera grov tråd med ömtåligt tyg för att hål och skador ska uppstå snabbt. Detta bryter mot de globala målens delmål 12: Hållbar konsumtion och produktion. Kläder ska alltså, enligt de globala målen, tillverkas hållbart och företag uppmuntras därefter att införa hållbara produktionsmetoder.

Det är främst de stora multinationella klädföretagen som är de största miljöbovarna, som använder sig av dessa fula knep, och som prioriterar pengar före miljö. Men en klädkedja som arbetar annorlunda är Hennes & Mauritz, som trots billiga priser i butiken även arbetar för hållbarheten. Ett av de främsta målen för företaget är att på sikt kunna ta vara på fibrerna från återvunna kläder för att göra ny tråd och nya kläder, och på så sätt kunna sluta kretsloppet. Genom att sluta kretsloppen kring klädindustrin minskar dess miljöpåverkan påtagligt. Drömmen om att kunna använda och omvandla koldioxiden för att tillverka plastpåsar och skor finns även med i planerna.

Ett annat företag som jobbar emot “normerna” kring klädindustrin är jeansföretaget Nudie Jeans. Grundaren Joakim Levin är fullt medveten om vilken enorm miljöpåverkan klädindustrin har, men har valt att gå efter ett eget koncept, samtidigt som han kan garantera sina kunder kläder av högsta kvalitét. Här står inte ekonomin i fokus, men både Joakim, kunderna och framför allt miljön vinner på konceptet. Bomullen är i det här fallet ekologisk (Ja! Det finns ekologiskt producerade och märkta kläder!) och om kläderna går sönder erbjuds kostnadsfri lagning.

Livslängden på kläderna har inte bara med att göra hur de har blivit tillverkade, den förkortas ytterligare på grund av det sätt vi konsumenter tar hand om dem. Vi tvättar våra kläder alldeles för ofta och byter ut dem när de går sönder istället för att laga dem. Ett par tips för oss konsumenter är att, om ekonomin tillåter, köpa kläder med snäppet dyrare prislapp då man i många fall får bättre kvalité för pengarna, samt att undvika att tvätta kläderna lika ofta – vädra dem istället. Ett tredje tips är att köpa kläder i materialen ull och linne framför kläder i bomull eller syntetiskt framställda material likt fleece eller polyester (vanligt materialval i bl.a. träningskläder). De två sistnämnda materialen är framställda genom en process som kräver stora mängder kemikalier, vilka kan vara både cancerframkallande och en stor risk om de läcker ut med det vatten som används i processen. Vid tvätt släpper dessa ifrån sig mikroplaster som till slut hamnar i haven och försämrar fiskarnas överlevnadsförmåga då plastpartiklarna blir till föda.

Ett annat alternativ till kläder i bomull är att köpa kläder tillverkade av ekologisk bomull, likt Nudie Jeans kläder. Bomullen har här blivit framställd utan några som helst kemikalier. Dessa plagg är oftast utmärkta som ekologiska eller organiska och går att hitta på stormarknader såväl som i vanliga klädbutiker.

Klädindustrin är, som vi förstått vid det här laget, en smutsig industri med överdrivet mycket kemikalier och minst sagt fula knep. Detta grundar sig i att industrierna försöker sig på allt för att nå egen ekonomisk vinning. Pengarna går här före miljöpåverkan. Men ansvaret över en hållbar produktion och konsumtion av kläder ligger inte bara hos klädindustrin och bomullsodlingarna, även om de sitter på det största ansvaret. Vi konsumenter har även ett stort ansvar att köpa de kläder som ger minst miljöpåverkan, för kläder är trots allt inget vi kan undgå. Vi har här möjligheten att köpa ekologiskt märkta kläder, eller kläder i material som har mindre miljöpåverkan än andra. Vi har även ansvaret över att vårda kläderna så att de håller längre – tvätta dem mindre för mindre slitage och laga den när de går sönder istället för att slänga dem. Att klädindustrin sätter sig emot de globala målen är illa, men alla har här ett ansvar, både som konsument och som producent, att påverka produktionen i rätt riktning. Bomullsodlingarna måste börja använda mindre kemikalier till sina skördar. Fabrikerna måste börja inkludera mer hållbarhetstänk i sin produktion. Och alla måste börja reflektera över vilken påverkan vår konsumtion ger. Det är dags att ändra på våra vanor för att kunna bidra positivt till miljön.

Lina Näslund

2017-05-17

Be the first to comment on "Klädbranschens väg leder oss mot ett ohållbart samhälle"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*